eelinsjberg

Fan älskling, hur kan det blir såhär? Jag vet att allting är mitt fel, men jag är så jävla rädd att förlora dig. Jag vet att jag visar det på sjukaste sätten, men jag älskar dig det hoppas jag att du förstår. Jag vet att du slutar lita på mig mer och mer, jag önskar att jag aldrig hade fuckat till det såhär som jag gör det. Du måste förstå älskling, du är mitt allt! Jag kan svära på min mormors grav att det är sant, alltså utan dig känns ingenitng rätt. Allt känns knas då, har ingen livslust alls utan dig. Jag leker att jag är glad, bara för att jag aldrig har låtit någon se mig svag.. Men i min ensamhet gråter jag floder, rasar ner helt, orkar ingenting. Finns ingen som kan ta platsen du har i mitt hjärta, du kommer föralltid att stanna där, oavsätt om det tar slut.. Jag är en idiot, jag vet. Jag kan helt ärligt inte hjälpa det, min hjärna är så jävla cp när vi bråkar, säger saker som jag verkligen inte menar. Och du, att jag aldrig lämnar dig är någontign jag svär på.. Fast.. Jag vet att jag har lämnat dig förut, när vi har bråkat. Men som jag skrev, så fuckar min hjärna upp sig och jag menar aldrig någonting jag skriver till dig när jag är arg. För jag vill verkligen inte att detta ska ta slut, med dig mår jag bäst. Jag kan inte se mig själv med någon annan än dig, det är bara dig jag älskar och vill leva med resten av mitt liv. Jag tackar dig för allt fint du har gjrot för mig, det är verkligen helt underbart, jag önskar att jag kunde vara lika perfekt som du är. För det är precis det du är - perfekt.
Jag önskar att jag aldrig hade ställt till det idag, det är någonting jag verkligen ångrar. Jag älskar dig mest av allt, hoppas du förlåter mig. Förstår om du inte gör det, för jag var verkligen en riktig fitta. Jag vill att du stannar kvar föralltid, du är det finaste i mitt liv, det mest värdefullaste jag har. Du är hela mitt hjärta!
Jag ska sluta gråta nu, för vad har jag att vara ledsen över? Det är du som ska gråta, inte jag..
Känns inte som om jag kan skriva typ "jag finns här för dig, jag lyssnar alltid", för jag har svikit dig så jäkla många gånger, så jag förstår om du inte kan lita på mig länge, förstår om du tror att du inte kan prata med mig om saker längre, men det kan du, tro mig älskling! Glöm aldrig bort att jag älskar dig som jag aldrig har älskat någon förut. Och att vad jag än säger, så kommer du alltid att finnas längst in i hjärtat och jag slutar aldrig hoppas på ett föralltid, det är något jag drömmer om. En framtid med dig skulle vara bäst, vill inget hellre än att dela ett helt liv med dig. Den 26/9-2009 fick jag den finaste pojkvännen som finns, jag hade äntligen blivit riktigft kär. Jag har trott att jag varit kär förut, men det var verkligen inte samma känsla som jag känner med dig. Det är äkta kärlek mellan oss, visst baby? Finns ingen som kan komma emellan oss.. Eller? Det hoppas jag inte, kommer aldrig låta någon ta dig ifrån mig, det svär jag på. För när jag äntligen har hittat någon jag verkligen älskar och vill leva med tänker jag fan inte förlora han. Så förlåt för alla gånger som jag har satt vårat förhållande på spel, alla gånger jag sagt att jag inte vill ha något med dig att göra. För det vill jag verkligen, vill vara nära dig hela tiden, annars känns det som om någonting fattas på nåt sätt. Kristian, du är världens bästa, förstår inte ens hur du kan vara tillsammans med mig. Vad ser du hos mig? Jag är så jävla cp ibland, hur kan du stanna kvar vid mig? Alltså jag är väldigt glad över att du är kvar med mig, för du vet nu att jag aldrig kan leva utan dig. Jag älskar dig så himla mycket, finns inte ord som kan förklara det. Alltså åh, kommer nog aldrig förlåta mig själv för det jag gjorde idag. Förlåt en gång till älskling, ska aldrig göra om det igen.. Du är bäst!