Fan
Fattar inte hur jag kunde låta en sån bra vän försvinna. Vad har jag gjort? Det är kanske mig det är fel på, inte dig. Jag förstår varför du valde nya vänner, släppte min hand och gick en ny väg. Jag vet att det är för att jag endast valde dig i andra hand. När jag bråkade med Kristian, när allt var knas osv. Det är inte ditt fel att det blivit såhär Matilda.. Det är bara mitt fel. Jag fuckade till allting, jag lät den enda bästavännen gå. Hur fan kunde jag låta dig? Den enda jag riktigt kunde snacka ut med, den enda som fanns där i alla lägen, den enda som jag kunde skratta åt allt med. Fan alltså. Det räcker med att vår vänskap inte längre är lika stark som förut, jag behöver inte fucka till det mer. Hur mycket du än har förändrats, och hur mycket folk än snackar om dig, så kommer jag alltid ha samma gamla bild av dig. Jag kan erkänna att den bilden är verkligen inte den jag ser nu. Men som alla vet, folk förändrats. Vissa till något bättre, andra till något sämre. Du är väl nånstans därimellan.
Men jag är endå glad att du har skaffat dig livet du gillar att leva. Så du lever nu är säkert mycket bättre än hur det var förut. Men jag saknar det. Det var du och jag, minns du? Alla gånger vi verkligen skrattat åt saker som bara vi kan skratta åt, verkligen skrattat tills tårarna rinner. Fan alltså, saknar det som in i helvete. Jag vet att jag alltid är hård mot dig, säger fula saker osv. Önskar att jag kunde tänka längre och förstå att jag kommer ångra det sen. Förlåt för allting Matilda. Det svider att jag sen märker att du blir besviken på mig, för att jag säger såna skit saker till dig, trots att du alltid har ställt upp för mig. Men vet du vad som svider mest? Det är att det aldrig kommer bli bra igen. Vi kommer aldrig kunna få tillbaka det vi hade förut. Hur mycket vi än säger att vi ska fixa det här, så kommer det aldrig att fungera.. Men, jag kommer heller aldrig att acceptera att det är såhär, trots att det är jag som har fuckat till det. Man kan tro att jag kan fixa allt det här, eftersom det är jag som har försört allt. Men så enkelt är det inte. Vi båda har nya liv, båda har förändrats. Vi har släppt våra händer, gått nya vägar, skaffat nya vänner, klippt av bandet.. Jag fattar inte hur jag kunde låta en till bästavän försvinna. Det räckte väl med den ena.. Jag förstörde det, och den här gången också. Men Matilda, jag svär på min mormors grav, att jag aldrig aldrig aldrig kommer glömma dom obeskrivligt underbara minnerna vi har. Jag ska försöka att inte lägga mig i ditt liv mer, ska verkligen försöka. Men jag är bara rädd om dig, vill inte att något hemskt ska hända dig. Jag visar det inte på det rätta sättet men det är hela sanningen.. Jag slutar aldrig älskar dig, min bästa Mati.
Låtarna vi alltid lyssnade på när vi var som tightats..
Men jag är endå glad att du har skaffat dig livet du gillar att leva. Så du lever nu är säkert mycket bättre än hur det var förut. Men jag saknar det. Det var du och jag, minns du? Alla gånger vi verkligen skrattat åt saker som bara vi kan skratta åt, verkligen skrattat tills tårarna rinner. Fan alltså, saknar det som in i helvete. Jag vet att jag alltid är hård mot dig, säger fula saker osv. Önskar att jag kunde tänka längre och förstå att jag kommer ångra det sen. Förlåt för allting Matilda. Det svider att jag sen märker att du blir besviken på mig, för att jag säger såna skit saker till dig, trots att du alltid har ställt upp för mig. Men vet du vad som svider mest? Det är att det aldrig kommer bli bra igen. Vi kommer aldrig kunna få tillbaka det vi hade förut. Hur mycket vi än säger att vi ska fixa det här, så kommer det aldrig att fungera.. Men, jag kommer heller aldrig att acceptera att det är såhär, trots att det är jag som har fuckat till det. Man kan tro att jag kan fixa allt det här, eftersom det är jag som har försört allt. Men så enkelt är det inte. Vi båda har nya liv, båda har förändrats. Vi har släppt våra händer, gått nya vägar, skaffat nya vänner, klippt av bandet.. Jag fattar inte hur jag kunde låta en till bästavän försvinna. Det räckte väl med den ena.. Jag förstörde det, och den här gången också. Men Matilda, jag svär på min mormors grav, att jag aldrig aldrig aldrig kommer glömma dom obeskrivligt underbara minnerna vi har. Jag ska försöka att inte lägga mig i ditt liv mer, ska verkligen försöka. Men jag är bara rädd om dig, vill inte att något hemskt ska hända dig. Jag visar det inte på det rätta sättet men det är hela sanningen.. Jag slutar aldrig älskar dig, min bästa Mati.
Låtarna vi alltid lyssnade på när vi var som tightats..
Kommentarer
Trackback
