sträcker mig efter flaskan för att dränka nån form av sorg

det här är jobbigt men har lärt mig leva med det. sluta klaga elin, det blir inte bättre ändå. oh fuck, det där var jobbigt att skriva och erkänna för sig själv, det blir inte bätte. knas fan.


tackar dig för att du finns, för att du hjälper mig med att bara finnas till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0